Vacker poesi

Poesi kan vara vackert, eller fånigt. Ibland bara konstigt.

Jag håller på att flytta och hittade ett gammalt anteckningsblock där jag skrivit ner ett stycke från en av världens bästa teve-serier; kvinnofängelset. Kommer inte ihåg vilket avsnitt men har för mig att det är Erica Davidssons far som skrivit det till Ericas mor. Erica läser det i ett brev om jag minns rätt.

”Spring is here, and yet the time of the day I cannot be with you, is like the lonelinest hour in the date of winter. Without you here to comfort me it stretches into an eternity. My heart is forever reaching out, grasping for the strength your very presence provides for me.”

Eller som det stod i den svenska textremsan.

”Våren är kommen. När jag inte får vara med dig känns det som den ensammaste timmen mitt i vintern. När du inte är här och tröstar mig, så blir det till en evighet. Mitt hjärta är för evigt utsträckt och griper efter den styrka som din blotta närvaro skänker mig.”

Det hade varit trevligt att ha någon man kan säga så till.