Innehållet eller budbäraren

För alla informationspolitiskt intresserade har de senaste dagarna varit minst sagt spännande. Givetvis är det wikileaks och cablegate det hela handlar om.

Väldigt många har försökt analysera det hela. En del bråkar om att våldtäktsanklagelserna mot Assange skulle vara en CIA-komplott. Vänsterpartiet kräver en sanningskommission för att reda ut om det verkligen är så att Bildt och Ask ska åtalas för spioneri. DDos-ar lite överallt åt alla håll.

En sak slår mig dock som intressant.

Gammelmedia och ”gammelpartier”, inklusive mitt eget Vänsterpartiet, koncentrerar debatten kring innehållet i det wikileaks läcker. Det är viktigt och relevant att se om Bildt är spion. Men.

”Bloggosfären” och Piratrörelsen (som är bredare än piratpartiet) koncentrerar sig på infrastrukturen. Det spelar egentligen ingen roll vad läckan består i. De angrepp på infrastrukturen som sker är det som är det viktiga på nätet. Att Visa och Mastercard kan stänga av konton utan domstolsprövning. Vem säger att de inte kan göra samma sak med mig? Att postbox-kontoret dit man har kunnat skicka brev till Wikileaks ska rivas. Att banker i Schweiz fryser konton. Att wikileaks servrar blockeras (ja det heter annat på tekniska).

I mitt tycke, är den senare debatten viktigare att föra nu. Kablarna, läckorna, ligger kvar, de kommer inte att försvinna. Vi kan alltid åtala Bildt om två år, det är lugnt. (Däremot gärna innan nästa val.) Men om vi förlorar makten över infrastrukturen är vi förlorade för alltid.

Vi har inte råd att förlora informationskriget.

Bonustankar:

Ha två tankar i huvet: Assange kan vara ett manschauvinistiskt våldtäktssvin samtidigt som han kan vara informationsfrihetshjälte. För det ena ska han hyllas, för det andra fördömas.

Information läcker. Vad säger att nästa läcka inte är från FRA eller information insamlat med datalagringsdirektivet?

Fascismen kommer inte att införas med stöveltramp. Nu är vi i fas 3.
Andra bloggar om: Cablegate, Wikileaks, Vänsterpartiet, Piratpartiet, Informationskriget