Stilskiften
Ibland börjar man fundera politiskt utifrån helt opolitiska saker. På aikidon (ja jag tränar aikido) idag kom en kille som är nyinflyttad till Mora. Han har tidigare tränat en annan stil av aikido. För det är ju så, för er som inte har koll på aikido, att olika elever till O’Sensei (grundaren av aikido) tog fasta på olika saker beroende på hur länge de tränade med O’Sensei och under vilken tidsperiod de tränade. Det har resulterat i en rad olika stilar. Grundprincipen inom de olika stilarna är dock att ingen egentligen är bättre än de andra utan bara annorlunda. Allt är aikido. Sen att alla egentligen tycker att den egna stilen är bäst är sekundärt, man accepterar och respekterar varandra.
Det kan dock bli småproblem med träningen, men de övervinns lätt. Man gör vissa tekniker lite annorlunda, reagerar inte på samma sätt, fokuserar på olika saker. Men de sakerna brukar lösa sig utan större problem, man behöver bara tänka ett steg längre.
Men hur kopplas då det här till politik? Jo, aikidon går ju ut på att aldrig gå mot motståndarens kraft utan att leda den förbi sig och sedan iväg, ofta mot marken så att personen ramlar, för att kontrolleras. Den baseras på en respekt för motpartens styrka. Så ibland funderar man på om det inte kunde vara samma sak inom politiken. Kan man inte bara gå runt motståndarens kraft? Kan inte olika grupper samsas på samma sätt som olika aikidostilar.
Man kommer oftast fram till att det inte fungerar inom politiken. Skulle arbetarklassen applicera aikidons principer på politiken skulle det bli i någon form av utopisk socialism av Owens typ, där man bygger sina egna små idealsamhällen utan koppling till resten av samhället.
Men skulle inte olika vänstergrupper kunna samsas på samma sätt som olika aikidostilar? Nej, jag tror inte det. Det finns ett lika stort spann bland vänstergrupper som det finns bland kampsporter i stort. Allt från sumo till bujinkan via aikido och karate. En anarkistisk och en trotskistisk grupp har inte samma filosofiska utgångspunkt och kan inte vara samma sak. Däremot skulle de kunna respektera varandra. Problemet är bara när man börjar motarbeta varandra. För det sker.
Ta t ex det antifascistiska arbetet. Arbetet mot den organiserade rasismen. En del grupper har taktiken att bygga breda samarbeten med fack, idrottsrörelse och hela det civila samhället. För det krävs folklig förankring och att folk litar på den rörelsen. Andra går ut för att i alla sammanhang klä sig i svarta kläder och slåss med nazister och polis. Det går inte att kombinera dessa två taktiker. Sålunda motverkar de svartklädda den första gruppens kamp.
Så nej, aikidons principer fungerar inte i ett samhälle av idag. Däremot kan det vara något att sträva mot; att det inte ska vara något våld i samhället. För det är aikidons strävan, att avskaffa våldet. Men för att lyckas med det måste vi också avskaffa klassamhället.
