Roger och jag
Jag är i grunden materialist. Den dialektiska varianten. Jag tror att människan har förmåga att omforma världen och att det inte finns någon gud. Ett filosofiskt ställningstagande som delas av ganska många världen över, uttalat eller ej. Bland materialister finns det de som tycker bra saker och de som tycker dåliga saker. De gör saker som (givetvis ur min synvinkel) är bra eller saker som är dåliga.
Detsamma gäller de som tror på en, eller flera, gud(ar). Det finns de som försöker bygga en bättre värld och de som förstör. Bland de senare kan t ex George Bush Jr och Usama bin Laden placeras. Bägge är troende och bägge gör saker som kan klassas som dåliga.
Men det finns också troende av alla de slag som gör bra saker. En av dem var Broder Roger som grundade Taizé-brödraskapet. Ett ekumensiskt brödraskap med plats för flera trosinriktningar.
Jag har aldrig varit i Taizé, men jag känner flera som varit där. Jag kan tänka mig att det är en väldigt stark känsla. Oavsett om man tror på gud eller inte är känslan av gemenskap över gränser en kraftig känsla. Jag kan tänka mig att det som de som sommar efter sommar besöker Taizé är ungefär samma sak som de muslimer som vallfärdar till Mecca, eller de ungkommunister som nu besöker världsungdomsfestivalen, känner. En stark känsla.
Broder Roger mördades på kvällen den 16 augusti. Jag tror att det är stor förlust för mänskligheten. Hade den öppenhet och respekt som fanns hos broder Roger funnits inom Vatikanen hade jorden varit en bättre plats. Hade troende ur de abrahamitiska religionerna insett att de faktiskt tror på samma gud hade vi sluppit en hel del konflikter. Hade man dessutom arbetat för att förbättra världen vi lever i istället, som många gör, enbart hoppas på livet efter detta hade vi kunnat ha nästan socialism.
För ja, även om jag inte är troende, så tror jag ändå att troende, från olika samfund, och främst då den organiserade religionen kommer att spela en stor roll framöver. Uppror mot en alltmer skenande nyliberalism formeras inom olika samfund. Nyliberalismen är inte en av gud påbjuden samhällsform. Solidaritet och gemenskap, det är ord som passar troende, det passar inte nyliberalismen.
I övrigt vill jag hävda, som jag gjort i väldigt många år nu faktiskt, att om jag, mot förmodan, någon gång skulle bli frälst och börja tro på en gud av västerländsk typ, så blir jag muslim. Men det kan jag utveckla en annan gång.
