Äktenskapslagstiftningen och centern
Det är vettigt att det finns ett standardavtal för hur folk kan leva ihop. Ett standardavtal för vilka regler som gäller vid dödsfall och när man inte längre vill leva ihop. Då det är svårt att ”avtala om framtida gåva” som det kan tolkas som att man måste göra om man lovar bort pengar om man skulle flytta isär är det rimligt att det finns en lag som reglerar det hela. Vi har ett sådant standardavtal idag. Det kallas äktenskap. Ett sätt för samhället att ordna det hela på ett vettigt sätt.
För inte så länge sedan gällde detta standardavtal i monogama heteroförhållanden. Nu gäller det monogama förhållanden.
Jag ser ingen anledning att inte påbörja arbetet med att starta arbetet för att ta fram liknande standardavtal för andra typer av förhållanden. För det kommer inte att gå fort.
Gällande arvsrätt och bodelning finns en lång rättslig tradition. Vi vet vad som gäller. Om vi ska ge lagligt stöd för fler former så behöver vi ta fram nya regler. Ett exempel:
Jag använder i exemplet personerna A, B och C. Eftersom äktenskapslagstiftningen är könsneutral så spelar det ingen roll vilket kön de är.
Om A och B är gifta är arv enkelt. Men om B därefter (men innan död) gifter sig med C hur ska då arv fördelas om B dör? Ska B kunna gifta sig med C utan A:s samtycke. Måste samma avtal gälla mellan A och C? Ska det finnas dylik lag behöver det hela kodifieras i god tid innan. Men det finns ingen anledning till att det inte ska gå.
Den ekonomiska trygghet ett äktenskap innebär ska inte vara förbehållet de som lever i parförhållanden. Givetvis ska även syskon som bor ihop, storfamiljer eller annat kunna ha den tryggheten. Det ska inte samhället lägga sig i.
Vidare borde det, i religionsfrihetens namn, vara så att alla religiösa samfund fråntas vigselrätt. Den ska vara helt samhällelig. Sen kan de religiösa samfunden själva ha vilka ceremonier de vill, för vilka de vill. Men utan att det är juridiskt bindande.
I just den här frågan har jag faktiskt ingen aning om hur Vänsterpartiet har agerat i riksdag. Men jag misstänker att man är av samma åsikt som jag. Det är samma, eller åtminstone liknande, ståndpunkt som Gudrun Schyman lyfter fram på SVT Debatt.
Det är trevligt att Centern tar konsekvenserna av att de kallar sig ett liberalt parti. Då kanske Vänsterpartiet kan få konkurrens i att vara det mest värdeliberala partiet i riksdagen. Nu får vi bara hoppas att de skriver in kritik mot FRA i programmet. Att de faktiskt blir liberala på riktigt och ser Sveriges befolkning som medborgare och inte som undersåtar.
Att vi gör äktenskapslagstiftningen mer öppen gör inte att man måste gifta sig med fler personer. För de som vill kommer det gå jättebra att fortsätta att leva i monogama heterocisrelationer. Det kommer nog vara det vanliga även i fortsättningen. Men det kommer att bli normalt med fler sätt att leva.
Läs även andra bloggares åsikter om Centern, månggifte, bigami, HBTQ,
Jag tänker inte emotsäga påståendet att det kräver en hel del att göra om familjelagstiftningen så att den fungerar bra för fritt antal personer som lever ihop. Appropå arv och att vara flera kan dock inflikas att de situationerna uppstår för barn hela tiden, och inte vållar några större till problem. jag förutsätter också att de jämnkningsmedel som redan finns kommer tillämpas mot en ny partner till den gamles förmån om den nya relationen har varat under kortare tid. (idag jämnkar man upp till fem år)
Det går att anlägga en feministisk aspekt på detta som jag tycker är i högsta grad intressant. Det är inte bara så att äktenskapet är någon form av standardavtal som går att välja enkelt. Tvärtom ger äktenskapet dig tillgång till en rad förpliktelser och förmåner som inte går att avtala om på annat sätt. Inom familjerätten råder inte fri avtalsrätt så som inom förmögenhetsrätten, och många avtal skulle helt enkelt inte erkännas av rätten. Om vi, vilket jag tror är hysfat okontroversiellt analyserar familjesfären som traditionellt kvinnlig och förmögenhetsrätten som en traditionellt manlig sfär så är det intressant att ställa frågan varför staten har gett den senare men inte den tidigare, fri avtalsrätt.